Lillasyster, 4 år, har tråkigt. Hon är hemma från dagis. Tokförkyld, hostar och har tendens till ögoninflammation. Storasyster är i skolan. Hennes pappa (jag alltså) sitter bara och knappar vid datorn. Knappetiknapp. Knappetiknapp.
I några timmar har hon lekt rollekar med sig själv. Hon har också klippt sönder tidningar. Jag fick bland annat en urklippt tårta och en bild på några ihoprullade tyger(?!). Till sig själv hade hon klippt ut flera olika glassar och en fjäril.
Anywho (jag vet att det egentligen heter "anyhow", men jag tycker "anywho" är roligare att skriva)... Hon har tråkigt och jag föreslår pärlplattor.
Jag tar en paus från mitt knappettiknappande en stund. Jag är ju ändå en förstående far (jag har hört att förståelsen minskar framåt tonåren. Ej fått det bekräftat dock...). Min dotter behöver mig. Klart jag ska lägga pärlplattor. Resultatet blev kaninen nedan. Jag fick extra kredd för ögonbrynen. Känns bra! Jag har valt att kalla mitt konstverk för "kaninpärlplattan". Väldigt
in-inovativt (Jäpp, nytt ord).
Dagen går och knappetiknappet och leken avlöser varandra på ett smidigt sätt.
När eftermiddag kommit är det dags att hämta storasyster på skolan för att sedan åka till stammishaket Vårdcentralen.
Denna gång fick jag till tre (!!) tider i rad. Med olika läkare. Snacka om att vara effektiv! Ett knäbesök för mig och två hörselgrejor för lillasyster. Storasyster fick haka på.
Vi springer där mellan de olika vänthallarna, anmäler oss i receptionen tre gånger, tittar i några barnböcker med avrivna sidor och väntar på vår tur TRE GÅNGER.
Det går bra faktiskt. Jag är positivt överraskad. Målet med knäbesöket var att få en remiss till magnetröntgen. Det fick jag. Förra gången jag tog sönder mitt knä, för tre år sedan, tog det 8 månader att få remiss. Antar att jag var en aning mer påläst denna gång och aaaaaningen mer bestämd.
Ska det verkligen vara så?
Jaja. Snart dags för magnetröngten alltså. Känns "bra".
Sedan var det då dags för hörseltestet. Måååånga pip i varje öra blev det. Jag är imponerad av lillasyster som satt snällt på sin stol och tryckte på knappen. Hon är ju ändå bara 4 år. Ett öra bestod av ca 15 minuters tryckande. Jag är tveksam till om jag själv kunnat koncentrera mig så länge.
Om jag är imponerad av lillasyster så är jag än mer imponerad av storasyster som satt där i 30 minuter, tyst som en mus UTAN knapp (hon lånade inte ens min telefon). Om jag är imponerad av storasyster så är faktiskt den största bragden MIN. JAG yttrade inte heller några ljud under dessa 30 minuter. Också utan att pilla med telefonen. Det är sant!
När cirka 20 minuter av undersökningen gått hände det dock något. Eller snarare - det hände ingenting.
När 20 minuter gått vänder sig nämligen sköterskan från sin dator mot lillasyster. Hon böjer sig ner för att få kontakt.
Lillasyster har somnat.... mitt i ett pågående hörseltest.
Så för att sammanfatta:
Pärlplattor är kul. Hörseltest är tråkiga.
Tack för att du läste mitt inlägg! Det värmer!
Kram (ja, jag kan också kramas)
Ludde
Kaninpärlplattan by Ludde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar