Ett möte på gatan

Jag kommer gående i normal takt på en bred trottoar i en liten stad i Sverige. Trottoaren är inte direkt fylld med folk. Jag uppmärksammar en man som går i motsatt riktning på samma trottoar ca 20 meter i från mig.

Vi går i "normaltakt" båda två. Vi går rakt mot varandra.

Till en början...

Sen börjar det.

För att undvika gå "i vägen" för honom går jag  lite åt höger. Precis då tittar han  ner i sin telefon och viker åt samma håll (från mig sett) då han också verkar ha uppmärksammat att vi är på kollisionskurs.

Vi går alltså fortfarande rakt mot varandra fast nu mycket närmre fasaden. Vi närmar oss varandra.

Båda upptäcker detta samtidigt och viker, som på en given signal, vänster (hans höger). Vi går alltså fortfarande mot varandra, fast nu väldigt nära gatan.

Vi får ögonkontakt. Han tvärstannar. Jag med.

Han har hörlurar i öronen och säger i sin mick; "vänta lite"

Sen säger han till mig och gestikulerar för att visa:

OKEEEEJ! Duuuu får gå hääääär (pekar på "spåret" närmast husväggen) och jag får gå hääääär (pekar rakt fram).

Vi skrattar högt och går förbi varandra.

Vi stannade upp en stund. Vi blev (väldigt) medvetna om situationen. Vi (mest han) gjorde en rolig grej av det.

Bästa mötet jag haft med en okänd människa på en trottoar i en liten svensk stad, någonsin.... I alla fall senaste veckan. Jag kommer inte ihåg några trottoarmöten från några andra små svenska städer längre bak än så.

Peace (kändes HELT rätt att avsluta med "Peace" idag. Jag vet inte varför.)

Ludde