måndag 26 januari 2015

Skåning med en 08-dotter

Vissa gånger är det tuffare att vara skåning i 08-land än andra gånger...

Mest är det ganska soft att vara skåning i Stockholm.

Som till exempel när man behöver förklara sig när kör mot enkelriktat i vår huvudstad eller när man tar ett högervarv i rondellen eller när man behöver ställa någon korkad fråga (amen, dé é lugnt. Han é "bah" skåning...var snäll mot honom).

Om man drar på med lite Göinge-skånska så är man i nio fall av tio "home free"....utom möjligen den där med högervarv i rondellen. Aldrig testat den faktisk. Inte jättesugen på att göra det heller. Känns dumt - t.o.m. för en skåning i Stockholm. OBSERVERA att om man kör lite VÄL bred dialekt - typ från Trelleborgtrakten - då är man rökt.

Men ibland är det svårt att vara skåning i 08-land.

Som när min 5-åriga dotter vill ha hjälp att sätta på sig sina shorts och vi är själva hemma.

Min dotter är "born and raised" i Stockholm. Hon snackar, enligt min fru, och en miljon andra, RIKSSVENSKA....

Hon inleder sin fråga:
- Pappa, kan du hjälpa mig med mina "Håtch"?
- Va?
- Mina "Hååååå-tch"
- Aaaaa du menar dina [...]



DÄR. Precis DÄR inser jag att det är helt värdelöst att rätta henne. 

Om det finns ett ord (förutom "hörlurar" då då) som är helt meningslöst för en skåning att uttala på "rikssvenska" så är det nog "shorts".

Om jag ska hjälpa min dotter att uttala detta ord och hon säger som jag säger ordet då kommer INGEN (alltså INGEN) förstå vad hon menar, bland hennes 5-åriga kompisar. Det är liksom taktiskt fel...

Så jag hejdar mig...

- Aaaaaaa, du menar dina....kortbyxor. Självklart jag hjälper dig. 

(Note to self: Be fru berätta hur det uttalas sen....)

Parlör:
5-årig stockholmare, dotter till Göingeuppväxt pappa: "Hå-tch"

Stockholmare: "Schå-tch" (tror jag)

Det rätta utfallet: "SchååååååRRRRtss" - gärna med extra skorrande "r".

Det stavas ju för sjutton med "r"...då kan man ju lika gärna uttala det, eller hur?!

I'm out!

//Ludde


fredag 23 januari 2015

Inte pensionär men...

När nära och kära, grannar och bekanta frågar våra barn "Hur vaaaaar det nu i Florida? Berätta!" med mycket iver i rösten, är det FÖRSTA barnen svarar unisont:

- Pappa svor mycket....

Då ser man frågeställarens min gå från iver mot barnen till en "men-herregud-svor-du-så-himla-mycket att-DET-är-det-FÖRSTA-dina-barn-berättar-när-man-frågar-dem-hur-de haft-det-min" mot mig istället.

Då kan man ju inte göra annat än att totalt undvika deras blick och säga till barnen:

- Men barn (jag säger inte "men barn", men det känns liksom rätt att skriva här...jag kan ju inte skriva att jag säger: "men va faaaan..."....inte för att jag säger det heller. Inte alls. Hur skulle det se ut liksom...?)...

...men barn.... Det var väl kul när vi åkte den där karusellen, eller när vi tog selfies med pelikanerna, eller när Pluto tog storasysters diadem och satte det på nosen, eller när vi badade i poolen eller när vi matade rockor eller när vi hittade de där fantastiska snäckorna på den där stranden...? Eller?

- Det var när vi körde fel som han svor jätte jätte jätte mycket. Vi körde fel ganska mycket. Han har lagt jättemycket pengar i svärburken....

Okej! Så jag svor! 
Jag blir faktiskt stressad när jag kör så pass grovt fel att jag från en motorväg hamnar i en återvändsgränd i ett bostadsområde över 50 mil innan vi nått slutdestination. Jag fattar fortfarande inte hur vi lyckades svänga av motorvägen. Visst. Vi märkte att vägarna blev mindre och mindre och att det helt plötsligt fanns vägbulor för reducerad hastighet....men ändå liksom.....

Då svor jag lite....och några andra gånger också. De skyltar ju avfarterna EFTER själva avfarten. Klart man missar den. Klart man blir förbannad.

Men det var inte det jag ville skriva egentligen. 

Det jag ville skriva var att jag gjorde den där fotoboken som jag tjatade om i förr förra inlägget. Jag väntade inte tills pensionen. Jag gjorde det direkt.


Låt mig säga så här. Det var en HIMLA tur (egentligen ville jag skriva "JÄVLA tur" men om mina barn någon gång springer på detta inlägget i framtiden. Så...ja...du fattar...det blir dyrt) HIMLA tur att jag schemalade mitt fotoboksgörande på kvällstid....när barnen redan gått och lagt sig.

Om de tyckte att jag svor mycket när vi körde fel i USA, så var det inget jämfört med den där "piiiiiiiiiiip" fotoboksappen. Jag hade gått i personlig konkurs och svärburken hade skrattat hela vägen till banken om de hört mig gå loss på den.

Dra och släpp. Draaaaa och släpp....pffft! 
(Men när den väl var klar var jag nöjd...många kvällar tog det)



Trevlig helg!

Ludde

PS. Schemalade....schemala....schema-lade....schema-la.... Märkligt ord det där. ÄR det ens ett ord? DS.



fredag 16 januari 2015

Fy vad taskigt!

Vår familj hyrde en Chevrolet Impala när vi var i Florida. En helt ok bil.

Sista morgonen, på Nyårsdagen, när vi skulle dra iväg, upptäckte vi en punktering på höger bakdäck. 

En mindre panik utbröt. Punktering på Nyårsdagen är liksom ingen hit.

Efter ett febrilt letande i papperna hittade vi ett nummer att ringa och vi blev hänvisade till närmsta Dollar rental car som faktisk var öppen. Vi tog oss dit och bytte bil. 

Vår nya bil blev en Huindaj...en håndaj....en huijndyuai....en huinday....en hund-aj.....

Asså, ni fattar. En hund-aj. Sonata.

Hund-ajen var mycket modernare än Impalan som vi vant oss vid efter att ha haft den i 16 dagar.

Dealen var: Hämta full. Lämna full.

Efter att ha kört ett tag upptäckte vi ett stort "D" precis vid bränslemätaren. Se nedan.



Vår första (och andra) tanke:
Va fan, har vi fått en diesel? 

Vi kollade instruktionsboken....ingen info. Vi Kollade vid bensinlocket...ingen info...men bensinlocket var svart som natten. Väldigt, väldigt svart. Dieselsvart. Jag tittade i displayen igen. "D". 

Efter att ha lusläst manualen igen kom min fru fram till att drivmedel kunde heta "detergent" ("D") (jag körde)... Jag tyckte det lät lite lustigt eftersom det betyder "tvättmedel" enligt mig. Men hon läste det flera gånger.... Hon såg också att det stod att allt från 87-95 oktanig bensin gick bra att tanka med.

Men alltså, jag har ju läst sådana där instruktionsböcker förut. De skriver en bok och inkluderar lite olika bilmodeller i samma instruktionsbok för att spara pengar. Det står det typ undantag på varje sida. Något  åt detta hållet;

Ja just det ja. Om du har denna modellen så måste du först lossa dessa skruvar och SEN vrida på locket ....när man ska byta lampa eller nåt ... Ni som har läst en instruktionsbok till en bil fattar vad jag menar.

Min order till min fru: 
Kolla efter undantagen. Det MÅSTE vara en Diesel. Varför skulle det annars stå "D" vid bensinmätaren och sen ingen info i övrigt?

VARFÖR INTE GÖRA DET TYDLIGT?

Det gick så långt att vi ringde till uthyraren. Man vill ju INTE tanka fel "detergent" i bilen och sabba den. Framförallt inte i USA. Då blir man säkert stämd eller något.

Jag förklarade läget för uthyrarpersonen och hen kunde inte svara på min märkliga fråga och bad att få ringa upp mig när hen tagit reda på svaret.

30 minuter senare ringde telefonen.

- Sir....where you standing still when you looked at the display?
- Well no...I was driving.
- Are you in the car now?
- We just parked
- Ok sir, could you please go to the car and start it please
- Sure
- What does the display say?
- P (????? Va i helvete!!)
- "D" stands for "Drive" sir. You should fill up your car with unleaded 87-95...
- ....(varför känns det som jag står och sjunger för 1200 pers med gylfen öppen?)
- Have good day sir. Thank you for choosing Dollar...
- .... (Känner hur röd i huvudet jag är och hur varma mina öron just nu är)

Det är väl "fine" att det står vid "växelspaken" på en automatare vilken "växel" (P=Parking , D=Drive eller R=Reverse),man har i. 

Men att ha en "växelindikator" precis vid bränslemätaren på en hyrbil till någon som aldrig kör automatare,

det är bara taskigt! 

//Ludde

PS. First time visitor? Missa inte nästa inlägg. Det KAN (alltså, det KAN) ju vara läsvärt. Följ bloggen på Facebook så missar du inget. Klicka bara på gillaknappen längst upp på denna sidan. Som sagt, det KAN ju vara läsvärt (men antagligen inte). DS



torsdag 8 januari 2015

Fotoalbum? Jag har en låda!




Hur ser det ut hos dig?
Hos mig ligger de i en mindre sorterad hög, fortfarande i den där pappfickan jag fick när jag framkallade dem. Ibland tar jag fram dem och tittar, men mest ligger de där, i en låda under sängen, och samlar damm.

Jag pratar om mina foton. Mina foton som jag tagit när jag varit på semestrar och när särskilda saker hänt (julafton, födelsedagar midsommar, lumpen och sånt). Det var ju bara då man tog kort förut. Ibland tog det sex månader innan rullen på 24 bilder var slut.

Jag tror att jag har max tre fotoalbum. Ni vet ett sånt där som ser ut som en pärm där man skrivit fint på pärmryggen "Kos 1996" eller "Verbier 1999" eller "Julen 1992". 99 % av bilderna är i liggande format eftersom man ännu inte uppfunnit att man kunde vända på kameran och albumen hade smidiga fickor att peta in fotona i.

Ändå har det bara blivit tre album för min del. Trots att det EGENTLIGEN är smidigt. Köp ett album. Stoppa in korten. In i bokhyllan. Klart. Hur svårt kan det vara?

Men å andra sidan, varför göra det nu när jag kan göra det sen? Förhoppningsvis kanske jag blir pensionär nån dag, det är väl då man gör sånt (fixar fotoalbum alltså), eller?

Jaja, nu sedan flera år tillbaka har ni alla märkt att den där högen under sängen (om ni nu har en sån....det kan vara en eller flera flyttkartonger också. Kolla vinden vett ja') har stagnerat. Den blir inte större. Flyttkartonger har förvandlats till fina externa minnen, stora hårddiskar, molntjänster etc. När telefonen eller digitalkameran är full så flyttar man (ok....då flyttar JAG) alla bilder till mitt externa minne för att kunna ta fler bilder med min lur.

När jag blir pensionär ska jag sortera de bilderna också....Men jag tror jag börjar med dem under sängen. De tar liksom mer "fysisk" plats än de på mina externa hårddiskar.

Okej - fotoalbum... Nu är det då så att vi över jul och nyår åkte till Florida. Innan resan köpte vi extra stora Micro-SD-kort (minneskort alltså) för att få plats med massor med bilder på min frus telefon. Jag, med min IPhone, tömde den innan resan och lade över alla bilder på min externa hårddisk (som jag ska sortera sen) för att få utrymme, på min telefon, jag också.

Nu är resan avklarad och det enda som återstår är minnena (och lite jet-lag och några "Big Red"-tuggummin).....och alla nya foton i telefonerna.

Men denna gång agerar vi annorlunda. Vi tänker fixa ETT ALBUM. Inte kopiera över till ett externt minne direkt. Ett ANALOGT album. Ett album som vi döper till "Keep calm and relax with our Florida-X-MAS-2014-album".

Så retro.

Självklart finns det appar för sånt nuförtiden. Appen är nedladdad och klar. Man drar och släpper fotona och sen får man albumet hemskickat. Man behöver inte ens skriva ut eller framkalla bilderna.

Dra och släpp.
Draaaaa och släpp och draaaaa och släpp.
Enkelt. Appar är enkelt. Smidigt. Lätt. Inte krångligt. Skönt. Gjort på ett kick. Man bara drar bilden dit man vill ha den och appen fixar resten.

Eller?

Icke...



Nä. Dagens moderna fotoalbums-app (nu heter det fotobok) är uppbyggda med en uppsjö av val....

Val val val.

Jag kan inte dra och släppa en enda $€##%+#%$€%# bild innan jag bestämt:

- Vilken storlek vill du ha på fotoboken?
- Vill du ha något "tema" på din fotobok?
- Layout på boken
- Layout på enskilda sidor
- Ramar (för hela sidan, nån bild eller text, eller för alla)
- Textmöjligheter (och i så fall vilket typsnitt, storlek, högerjusterat, centrerat eller vänsterjusterat, färg på text - det finns förvalda färger och sen kan man även göra en egen färg)
- Transparens på bilderna
- Hur många bilder per sida
- Redigera varje bild individuellt (zooma in - eller ut, sudda ut grejor, beskära, ja, allt du kan göra på Instagram egentligen)
- Ska det vara text för hela sidan eller per bild?
- "Clipart"-infogningsmöjligheter inklusive bland annat stjärnor, gubbar, ballonger, pratbubblor i alla möjliga konstellationer, streck, flera ramar etc
- Vill du ha ett foto som omslag (99 kr extra)?
- Etc. Etc. Etc.

Det är helt galet.

Tacka vet jag Henry Ford (ni vet han som gjorde bilar). Han sa:

"Any customer can have a car painted that he wants, so long as it is black" [Henry Ford]

Han gjorde bilar. Han gjorde dem i EN färg och han sålde ganska bra.

Så. Enkelt.

Nä, jag tror att det där jäkla albumet får vänta till sen för nu ska jag tömma mobilen på bilder så jag får plats med nya meningslösa bilder på roliga skyltar, flygande tefat eller något annat jag stöter på i min vardag!

Keep Calm and make an album....later.

Ludde

måndag 5 januari 2015

Vi skippade julklapparna i år

En Floridagran

Okej. Här gäller det verkligen att stanna upp en stund. God fortsättning föresten! Må ditt 2015 bli precis som du önskar.

Men tillbaka till vår jul. Vi har alltså två tjejer som är nio och fem år gamla. De senaste sju åren har julen firats väldigt traditionsenligt, på samma plats (hemma) med jullunch, mys, Kalle Anka och tomte med julklappsutdelning till barnen med mera. Sju år. I stort sett hela våra barns liv. De har alltså haft samma julfirande i hela sina liv. Ganska mäktigt om man stannar upp en stund och tänker efter.

I år (2014 alltså) såg det annorlunda ut. Redan i februari, när flygbiljetterna släpptes bokade vi en resa till Florida över jul och nyår.

I februari började samtalen om att årets jul skulle bli annorlunda. I februari började förhandlingarna.

- Men, men....om vi åker till Florida så får vi väl inga julklappar.
- Njae, men vi kommer antagligen köpa saker till er i Florida. Alla kanske inte blir inslagna och vissa saker får ni innan Julafton och andra efter och några den 24e... Men att få komma till sol och värme är väl härligt?
- Kommer Tomten?
- Nej, det tror jag inte....
- Får vi se på Kalle Anka?
- Alltså, ni brukar ju inte titta på det ändå, ni bara leker då ju....
-....Men FÅR vi det?
- Det kanske finns på Youtube, i så fall kan vi kolla om ni vill.

Tystnad

- Men mååååste vi åka? Vi är väl hemma innan nyår så vi kan titta på raketerna i alla fall?
- Äum...nä, men de har GARANTERAT raketer där med.
- Vi vill inte åka....Vi vill ha julklappar.

Typ så har våra samtal sett ut sedan i februari alltså. Ibland har det faktiskt känts som att de har kopplat att denna upplevelse är värd mer än julklappar men andra gånger har de bara låst sig fast vid tradition. Igen, inte så konstigt, med tanke på att traditionen funnits där i hela deras liv....

I vissa desperata försök har vi försökt med;
..." Men vet ni varför vi firar jul EGENTLIGEN?"

...men det är ju ganska uselt eftersom vi inte varit så jättetydliga på den punkten tidigare år....

När Julafton väl kom, i fjärran land, kändes det som vilken dag som helst. Trots plastgranar och julgranskulor i överflöd kändes det inte alls som jul i Florida.

Vi drog till en ö och plockade snäckor och kastade oss i de sköna vågorna i Mexikanska Gulfen istället. Helt ok om du frågar mig.

...och till och med barnen erkände till slut att det var en ganska trevlig Julafton, även om det var brutalt långt utanför deras box. Jag menar, vad är julmat med allt vad det innebär jämfört med en steak dinner med en lokalt brygd vattnig öl på Millers Alehouse?  ;-)..... Jag är ändå glad för att vi strök den tillfälliga Plan B att åka till närmsta IKEA och fira jul där....för det hade väl bara varit tragiskt....eller?

Igen - god fortsättning och fortsätt följa oss, gilla och dela. Vårt mål 2015 är att vi kommer upp i 146 gillare på Facebooksidan (just nu ligger vi på 145, så vi snackar en ökning på 0,7 %). Det SKA gå!

Ludde