Ja, gott folk. Allt har ett slut. Ibland är det bara att inse att det inte finns någon återvändo. Jag och många med mig, måste ha siktet inställt på framtiden. Den gråa nutiden funkar liksom inte.
Det är så mycket jag vill skriva men ändå inte. Jag kanske i framtiden kan använda min telefon här utan att behöva skrika som en galning för att överrösta allt i min omgivning. Jag kanske kommer att slippa vara orolig för att hela skiten ska rasa på grund av alla sprickor som verkar ha blivit större och större för varje år. Vattenläckorna känns som standard och stundtals vräker det ner vatten från taket. De provisoriska lagningar av vad som liknar plastpåsar hjälper liksom inte. Logistiken är fruktansvärd.
Den kanske blir bättre...
Jag har stigit på för sista gången. Det är slut nu. Jag kommer inte sakna dig det minsta. Du är fruktansvärd!
Jag ser fram emot till när du bytt om till nya kläder. Synd bara att det kommer att ta fem år. Till dess kämpar vi vidare - tillsammans.
Hej då bussterminalen på Slussen.
Jag kommer inte att sakna dig!
