Kioskvältare för utförsåkande stockholmare

Oslo.

Hur uttalar du Oslo?

O-S-L-O.... Eller hur? 

Eller... det är kanske mer hur man STAVAR till Oslo...

Jag kommer tillbaka till den.

Vår familj åkte lite skidor för några helger sedan. Vi hade hyrt en stuga där det enligt ägaren av stugan, fanns wifi. Ibland. 

Ibland funkade det. Ibland inte.

Barnen var mycket oroade över detta inför resan. När vi kom fram visade det sig att det varken fanns fungerande wifi eller ens en TV. 

Däremot fanns det en gigantisk bastu och en skön avslappningsmusiksskiva.

Vi hade en asbra skidweekend. Det är intressant vad en ny miljö och ”icke-möjligheter” (inget wifi) kan göra med fantasin.

Utförsåkningen var också bra. Lagom backar, bra service och ett extremt effektivt liftsystem.

Det är smått fantastiskt att det bara tar 2,5 timmar att köra till Romme Alpin i Borlänge från Stockholm.

Romme.

Nu kommer kioskvältaren.

Är du beredd?

Eller låt mig bygga upp detta först.

Dalarna. Vackra, vackra Dalarna. Dalahästar. Midsommar. Falu rödfärg. Falukorv. Folkdräkt. Den smått fantastiska dialekten. Vasaloppet. Människorna.

Erkänn - du fullkomligt ÄLSKAR Dalarna!

Och om man älskar någon eller något är det minsta man kan göra att visa lite respekt, eller hur!?

Därför tycker jag vi ska börja uttala ”Romme” rätt. Av respekt för hela landskapet Dalarna. För människorna. 

Minns du O-et i början på Oslo?

Så uttalas nämligen ”O-et” i ROmme. Inte Råmme som många med mig sagt. ROmme.

Det är tydligen väldigt viktigt för de som verkar på platsen. Och är det viktigt för dem vi bryr oss om, är det viktigt för oss!

Det är lite som att jag som skåning säger KEX här i Stockholm istället för att säga som jag brukade i Skåne - CHEX. Av respekt (och för att ingen fattar vad jag menar annars...)

Det var bara det.

Jag heter faktiskt Britta!

I brist på annat väljer jag idag att dela ett minne med er. Håll tillgodo.

Det är kväll. Klockan har blivit läggdags. Utanför rummet hörs ljudet från klackskor som springer omkring. Från rummet ropar den kärleksfulle fadern sin yngsta dotters namn; 

- Det är läääägdags. Kom nu!

Ljudet från klackarna tystnar. Det är tyst i två långa sekunder, sedan hörs ett lite nonchalant svar från hallen; 

- Du säger fel namn. Jag heter Britta, och jag är fru! 

Ljudet från klackarna tar fart igen. Stengolvet i hallen får det att eka i hela huset. Det känns nästan som om huset skakar lite. 

Jo...ja...det skakar!

Den kärleksfulle fadern är inte sen med att byta taktik och ropar kärleksfullt; 

- Fruu-uun! Briiiitta!

Klackstegen kommer närmare rummet där den kärleksfulle fadern tålmodigt sitter och väntar. 

Hon skulle ju bara hämta sin snutte (som råkar vara världens längsta sjal).

Stegen tystnar igen. Den kärleksfulle fadern tittar mot dörröppningen. 

Där står Britta med ett par lila högklackade skor, en vacker rosa sjal som täcker håret och fungerar samtidigt som en lika vacker klänning. Hon ler och säger; 

- Jaaaa, va ä dä?

Fadern ler (utåt) och säger vänligt; 

- Vi ska sova nu frun....

Frun tar ett steg in i rummet, tar av sig sina skor (thank God) och ställer dem fint vid väggen. De pussar varandra god natt och säger att de älskar varandra. 

Britta kryper ner i sängen och somnar sött.

En dag som aldrig mer kommer igen har gått. Undrar vad som händer i morgon? 

Jag längtar redan!