tisdag 25 mars 2014

Utmaning till dig - Gör något oväntat!

Jag kom precis in till jobbet. Det var ganska mycket människor på tunnelbanan och alla går likt ett lemmeltåg i grupperingar till olika kontorsbyggnader. Solen skiner. Jag är glad. Det är tisdag. Det är vår!

Precis innan övergångsstället slår det slint i huvudet på mig och jag får för mig att hoppa på ett ben över gatan. Bara för att liksom...

Jag gör det, och sedan fortsätter jag gå som vanligt (fast lite mer anfådd).

Jag vågar inte titta mig omkring för att se omgivningens reaktioner, men NÅGON kanske fick ett leende på läpparna :-).

Nedan har jag klistrat in en artikel om en amerikan som hette Walter George Brulh Jr. som skrev sin egen dödsruna.

De sista raderna han skriver är:

"I stället för blommor, hoppas Walt att du i hans namn gör något oväntat och opåkallat vänligt för en person som drabbats av olycka."

(Hela artikeln: http://www.expressen.se/nyheter/skrev-egna-dodsrunan--hyllas-for-sin-humor/)

Du behöver ju inte göra det för Walt, men varför inte göra något oväntat idag?

Jag utmanar dig.

Skriv i kommentarsfältet (här eller på FB) vad du gjorde, och om du fick någon att le.

Låt oss, tillsammans, få andra att le genom att göra något oväntat. Utmana dina vänner också när du väl är igång.

Step out of the "%#¤%¤#¤% box helt enkelt.

I dare you! In fact - I double dare you!

Ha en trevlig våffeltisdag.

Jag hann inte ta en bild på övergångsstället så jag fick ta en på kontoret istället...




torsdag 20 mars 2014

Tack gode Gud för mina svarta kalsonger!

Det enda denna bild illustrerar är att jag vill ha sommar. NU!!

Det är onsdag. Jag ska ut och flyga. Det är långt från Ingarö till Arlanda. Planet lyfter 06.50.

Alla kläder är förberedda i badrummet sedan gårdagen. Jag får inte väcka någon av övriga familjemedlemmar kl. 04.15. Det är liksom inte schysst.

Uppdraget idag är att träffa två nyckelpersoner i Norge. En Grönlänning (han bor på Grönland alltså. Bara en sån sak) och vår kundrepresentant. Ett, enligt mig, betydelsefullt möte.

Väl framme på Arlanda, går jag till "the little boys room". Toaletten alltså.

Jag väljer att inte gå in på detalj vad jag gjorde där inne :-)

Dock gör jag en fasansfull upptäckt. Jag har världens största (nåja) hål i grenen på brallan! Ett gigantiskt hål!

Jag behåller lugnet (not) och börjar tänka ut både en plan A, B och C.

Vad i hela friden ska jag göra? Planet går om ca 20 minuter.

Det blir plan C. Låstas som ingenting och knipa ihop lite extra när jag går bara.

Det går bra de första 10 metrarna. Sedan gör sig gårdagens innebandy påmind. Träningsverk redan? Give me a break!

Jag når gaten. Självklart sitter en kollega där. Jag sätter mig ner och korsar benen fort som bara den.

Såg hon?


...

Sen håller jag på så hela dagen. Går som någon form av pingvin och sitter ytterst obekvämt vissa stunder.

Vet du hur svårt det är att vara otränad, brutalt ovig och ha en träningsverk som bultar så fort man rör benen likt en pingvin? Det är svårt.

När jag kommer till min slutdestination möter jag upp grönlandskillen. Trevlig fyr (jag tror att "fyr" betyder kille på norska).

Hans gylf är öppen!

Jag ler!

HA! Sucker!!!

Jag säger inget förrän jag satt mig ner. Mest för att säkerställa att det inte blir en konversation som startar med att han säger:

- Men herregud! Dina brallor är trasiga "där"...

Varpå jag kontrar:

- HA! Men din gylf är öppen! Så det så!


Jag tror inte det hade varit den bästa starten på en affärsrelation.

Vi sitter och snackar och då visar det sig att vi är lika gamla. Att han var skåning (Malmö) och att han bott på Grönland i 10 år visste jag redan.

Det jag blev lite smått överraskad över var att han gick på samma gymnasieskola som jag när det begav sig. Samtidigt som jag gick där!!

Igen inser jag att det är en sjukt liten värld vi lever i.

Nu ska jag hem och kolla gamla skolkataloger och sy byxor.

Idag är jag glad att jag hade svarta kalsonger på mig.

Tänk om jag hade tagit mina blommiga ;-)

HA DÉ!

Ludde

PS. Tyvärr har jag inga blommiga kallingar. DS

tisdag 11 mars 2014

Mina barn är mitt glädjebränsle!

I oktober köpte vi biljetterna. I lördags var det äntligen dags.

Våra barn (och min fru och jag) fick äntligen se finalen i Melodifestivalen, live, på Friends Arena.

(Finns det nåt bättre ord för "fru"? Låter så gammeldags? "Hustru" är ännu värre....jaja)

För att piffa till det ytterligare ett snäpp valde vi att spendera natten på hotell också. "All in" liksom!


Några av de 33 000 personerna


Melodifestivalen. Live. Ganska mycket känsla i det faktiskt. 32 996 personer och vi. Ganska VÄLDIGT mycket känsla i det faktiskt.

Vår 8-åriga dotter njöt av varje sekund. Till "skära brödet" ställde hon sig upp och körde en egenkoreograferad "skära-brödet-dans" med världens största leende på läpparna och en sågande rörelse med armen. I pausen körde hon alla rätta moves till någon av ABBA-låtarna. Hon njöt av hela sitt hjärta.

Att sitta bredvid detta lilla spektakel (min dotter alltså) är bland det bästa som finns (mammor och pappor - jag tror ni vet vad jag pratar om). Jag riktigt känner hennes äkta glädje och hela jag blir varm inombords. Hon är SKITGLAD. Om hon är glad, är jag glad. Ganska enkelt. Det smittar. Det ger så j-la mycket energi så hälften vore nog....och jag har två (döttrar alltså :-).

Cirka 10 000 mobillampor. Stämningsfullt.


Låtarna som var helt okej på TV var nu riktigt bra allihop. Märkligt!

Fyraåringen då?
Jo, förutom att hon vid middagen plötsligt glömt bort att vi faktiskt skulle på melodifestivalen var hon förvånansvärt pigg och glad i sina blåa skyddskåpor hela showen. Hon somnade inte en gång och rockade loss hon också emellanåt. Hon var dock mer inne på Travoltastuket från Pulp fiction i sina moves (och nej, hon har inte sett hela filmen...bara dansen).

När tjugo minuter återstod och röstningen var som mest spännande reser hon helt plötsligt på sig.
Hon behöver kissa.

Jag tittar vädjande på min fru (hustru, livskamrat, älskling, bättre hälft, "the wise one");  [kan du ta det?].

Men det visar sig att vår kära dotter inte alls är kissnödig.

Hon SKA GÅ HEM!

Lugnt mutar vi henne med ytterligare några popcorn, choklad och nån mini-marshmellow.

Hon går på det. Phiu!

När showen är över hastar vi ut och kommer nog bland de 100 första av de ca 10 000 som ska ha taxi.

DÅ! JUST DÅ får 8-åringen för sig att leka "gul bil"!

Herregud vad stryk jag fick! Lite "Mauler-varning" där ett tag faktiskt...

Jag tror hon fick det till runt 30 taxi-020-bilar i första omgången....

Dagen efter kommenterar fyraåringen natten på hotellet så här:

- Åh pappa, sängen var så mjuk. Jag vill bo här för evigt!

Och då hade hon inte en aning om att hon skulle äta köttbullar till frukost :-)

Hotellfrukost rules!!

Ja så kan det gå ibland när man är ute med barn. Det blandas och det ges! Extremt mycket energigivande en sån här helg.

Just det ja. Vann rätt låt?

Budskapet i Ace Wilders låt känns helt rätt även om jag gillar mitt jobb.

Men Sanna Nielsens kraft och fantastiska röst var bättre.

Att hon är från Bromölla i Skåne gör inte saken sämre :-)


//Guess who


lördag 8 mars 2014

Curling morsa? Javisst!




Har fått höra att jag är en curling morsa. Jag viftade bestämt bort det och det kändes definitivt som en förolämpning. Jag sätter inte på en hjälm och skyddsutrustning på mina barn i lekparken, eller springer på det minsta lilla....eller vänta? Kanske inte en hjälm, men visst springer jag på minsta lilla pip? Jag rannsakar mig själv, jämför mig med föräldrar i min närhet och ser att de flesta är som jag (till min glädje). Det måste då vara en generationsfråga. Jag funderar på begreppet curling och undrar varför det har sådan negativ klang. Jag tycker nog att det betyder kärlek, respekt, omtanke och att föräldrarna faktiskt på riktigt ser barnen, lyssnar och anpassar mycket av livet för att de ska få det så bra som möjligt. Om det är curling så är jag verkligen en curlingmorsa, och en stolt sådan : = )

Jag tror att en av anledningarna till att vi 70-talister är daltande, överbeskyddande, ängsliga och oroliga att vi själva har varit med om motsatsen. Föräldrar som kanske inte riktigt hade tid att verkligen se oss och på riktigt lyssna. Ingen skugga över det, det vara bara den tiden då kvinnor bröt sig fria från spisen och fick göra karriär. Mamma berättar att när hon var liten så var det inte ovanligt att barnen blev instängda i ett rum när det kom besök. Hur skulle det se ut idag?
 Jag plockar inte bara upp mina barn under armen så att det får hänga på mitt vuxen liv, tvärtom jag vill in i deras barnliv. Mitt vuxenliv har jag varit i så länge. Så länge dom är nöjda är jag nöjda. Fullt fokus och attention får dom av mig.

Så med risk för att låta präktig och provocerande så ser min dag ut så här.

Rita, måla, pyssla och läsa
Kiosken - lördagsgodis
Lekparken på stranden och fika på bageriet
Köpa present till kalas på leksaksaffären
Besök av nära vän med barn = massor av lek och lite skvaller för mammorna
Mellon!

Skönt med nya insiktier. För er tjejer/kvinnor som inte redan läst Mia Skäringers senaste krönika, så är den faktiskt helt fantastisk. Jag känner mig så träffad.

OM allt fungerar så ska man kunna klicka nedan....

Mia Skäringer
Det sista vi behöver är ännu ett diettips


Kram och ha en fin dag i solen och kom ihåg curla mera!!!

onsdag 5 mars 2014

Jag hatar rökare!

Fruktansvärd syn. Notera gärna askkoppen...


Fimpar och köttbullar - vad är skillnaden?

Innan du läser detta vill jag med bestämdhet säga att jag inte har något emot rökare. Vill du röka så är detta helt ok med mig. Jag har inga problem med det. Om du gjort ett val att röka så är det ditt val och ingenting som jag överhuvud taget har med att göra. Jag hatar alltså INTE rökare.

Det var väl tillräckligt tydligt?! Jag tycker om dig ändå, även om du röker. Okej?

Okej, bra! Glad att vi fick det ur världen.


Hos en vääääääääldigt liten del av rökarna ser jag en ovana. Alltså förutom rökandet i sig.

Jag ser rökare varje dag som slänger fimpar kors och tvärs. De gör det ofta reflexmässigt.
Fast ÄR det en reflex?
Många verkar vara medvetna om att de slängt fimpen då de flesta trampar på fimpen efteråt.

Om du stannar upp en stund och observerar en normalt trafikerad gågata (i en större ort nära dig), utanför en allmän lokal eller någon annanstans där rökning sker kommer du märka detta beteende ganska snabbt.

Varför är det ok? ÄR det ok?

Om vi tar några jämförelser:
När du helt plötsligt blir hungrig, vad gör du då?
Antagligen hittar du något du kan äta. Du kanske har en banan, Keso, ett äpple, pistagenötter eller en påse Gott och blandat i fickan/handväskan/ryggsäcken.

När du ätit upp kanske det finns något kvar i form av skräp. Ett bananskal, en tom burk keso, en äppelskrutt, nötskal eller en tom påse godis.

Slänger du då skräpet på marken då? Utanför en entré vid en byggnad eller mitt på gatan och sedan trampar på den?

Nej, givetvis inte. Ett bananskal glöder ju inte. Inte en tom burk Keso heller för den delen.

Varför ska man trampa på den då liksom? ;-)

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Anledningen till smileyn du nyss såg var för att minst en av våra läsare inte förstår ironi. Tanken är att smileyn ska förstärka ironin....

OJ! Var jag sarkastisk nu?! DET var ju inte meningen ... ;-) (smiley igen)
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okej nu fortsätter vi:
Om vi vänder på det. Tänk dig att du står på en normalt trafikerad gågata, utanför en restaurang, på en perrong, vid en busshållplats, i en kö till en bankomat (jo, de finns fortfarande) eller någon annanstans där någon rökt eller ätit banan eller keso. Byt ut alla dessa kastade fimpar mot bananskal eller kesoburkar. Hur sjutton hade det sett ut?

Jag är väldigt sugen på att börja kasta köttbullar på tågperrongen eller Drottninggatan bara för att se folks reaktion. Om någon säger nåt kan jag ju alltid säga att jag matar duvor....
Om de undrar varför jag stampar på dem säger jag att duvorna föredrar minipannbiffar, eller att det underlättar deras matsmältning.

Önskar dig en fortsatt underbar vecka!

Idag ska jag steka köttbullar!

Ludde