Mina barn är mitt glädjebränsle!

I oktober köpte vi biljetterna. I lördags var det äntligen dags.

Våra barn (och min fru och jag) fick äntligen se finalen i Melodifestivalen, live, på Friends Arena.

(Finns det nåt bättre ord för "fru"? Låter så gammeldags? "Hustru" är ännu värre....jaja)

För att piffa till det ytterligare ett snäpp valde vi att spendera natten på hotell också. "All in" liksom!

Några av de 33 000 personerna

Melodifestivalen. Live. Ganska mycket känsla i det faktiskt. 32 996 personer och vi. Ganska VÄLDIGT mycket känsla i det faktiskt.

Vår 8-åriga dotter njöt av varje sekund. Till "skära brödet" ställde hon sig upp och körde en egenkoreograferad "skära-brödet-dans" med världens största leende på läpparna och en sågande rörelse med armen. I pausen körde hon alla rätta moves till någon av ABBA-låtarna. Hon njöt av hela sitt hjärta.

Att sitta bredvid detta lilla spektakel (min dotter alltså) är bland det bästa som finns (mammor och pappor - jag tror ni vet vad jag pratar om). Jag riktigt känner hennes äkta glädje och hela jag blir varm inombords. Hon är SKITGLAD. Om hon är glad, är jag glad. Ganska enkelt. Det smittar. Det ger så j-la mycket energi så hälften vore nog....och jag har två (döttrar alltså :-).

Cirka 10 000 mobillampor. Stämningsfullt.

Låtarna som var helt okej på TV var nu riktigt bra allihop. Märkligt!

Fyraåringen då?

Jo, förutom att hon vid middagen plötsligt glömt bort att vi faktiskt skulle på melodifestivalen var hon förvånansvärt pigg och glad i sina blåa skyddskåpor hela showen. Hon somnade inte en gång och rockade loss hon också emellanåt. Hon var dock mer inne på Travoltastuket från Pulp fiction i sina moves (och nej, hon har inte sett hela filmen...bara dansen).

När tjugo minuter återstod och röstningen var som mest spännande reser hon helt plötsligt på sig.

Hon behöver kissa.

Jag tittar vädjande på min fru (hustru, livskamrat, älskling, bättre hälft, "the wise one");  [kan du ta det?].

Men det visar sig att vår kära dotter inte alls är kissnödig.

Hon SKA GÅ HEM!

Lugnt mutar vi henne med ytterligare några popcorn, choklad och nån mini-marshmellow.

Hon går på det. Phiu!

När showen är över hastar vi ut och kommer nog bland de 100 första av de ca 10 000 som ska ha taxi.

DÅ! JUST DÅ får 8-åringen för sig att leka "gul bil"!

Herregud vad stryk jag fick! Lite "Mauler-varning" där ett tag faktiskt...

Jag tror hon fick det till runt 30 taxi-020-bilar i första omgången....

Dagen efter kommenterar fyraåringen natten på hotellet så här:

- Åh pappa, sängen var så mjuk. Jag vill bo här för evigt!

Och då hade hon inte en aning om att hon skulle äta köttbullar till frukost :-)

Hotellfrukost rules!!

Ja så kan det gå ibland när man är ute med barn. Det blandas och det ges! Extremt mycket energigivande en sån här helg.

Just det ja. Vann rätt låt?

Budskapet i Ace Wilders låt känns helt rätt även om jag gillar mitt jobb.

Men Sanna Nielsens kraft och fantastiska röst var bättre.

Att hon är från Bromölla i Skåne gör inte saken sämre :-)

//Guess who