Jag har skrivit en bok.
Den första frågan jag får av nästan alla, när jag pratar om min bok är:
”Hur fick du idén till boken?”
Det snabba och mest ärliga svaret på den frågan är:
”Ingen aning.”
Men av någon anledning så är det INGEN som nöjer sig med det svaret, så en pinsam tystnad uppstår och jag tvingas förklara något som jag faktiskt inte har någon aning om.
Hur fick jag idén egentligen?
Hmmm...
Själva berättelsen tror jag är en mix av egna känslor kopplat till läskiga saker jag själv verkligen vill göra men inte riktigt vågar (som den där gången då jag till slut slängde mig ut för en tre meter hög klippa i Verbier med min snowboard och landade på ryggen, vilket resulterade att jag tappade andan. Lik förbannat gjorde jag samma sak igen någon timme senare... varför?? Eller som den där gången när jag fick för mig att skriva en bok... skitläskigt!). Jag tror även den speglar mina barns känslor när de står inför samma dilemma. Kanske inte kasta sig ut för en klippa i Verbier, men kanske att lära sig cykla, simma, sätta det där omöjliga parkour-hoppet, eller något annat. Man vet att det gör ont, men eventuellt är det värt det. Eller så är det en annan rädsla som tar vid. Det behöver ju inte vara för att man tror att det ska göra ont som hindrar någon från att göra något man verkligen vill. Det kan ju faktiskt vara vad som helst.
Det är det som är så konstigt med rädslor. Det är en känsla.
Det kanske är därifrån idén kommer?
Ingen aning faktiskt.
Ett alternativ till ovanstående idé skulle kunna vara - ”hela grejen med en bok”. Alltså en bok som är tillgänglig på marknaden. En bok jag kan hålla i handen. En bok som ANDRA kan hålla i sin hand. En bok man kan köpa på ”riktiga” hemsidor. En bok som har en ”ansvarig utgivare”. En bok som har ”copyright”. En bok som har en streckkod. Det är något kittlande i den tanken och det har nog varit den största drivkraften med att få boken publicerad. Men den tanken kom ju när texten redan var skriven. Så själva IDÉN (om det nu fanns nån idé) måste ju kommit långt tidigare...
Det är ju inte så att jag sagt till mig själv: ”Okej. Nu jäklar ska jag skriva en bok som ska ha en streckkod”, för att sedan stånga mig blodig för att fylla det där tomma mellan pärmarna (alltså själva berättelsen) bara för att det ska bli en bok... Nä, först en berättelse, SEN en bok. Iallafall för mig. Man skriver väl inte en bok, bara för att skriva en bok?! Eller?
Men nu finns den. Boken alltså. Med streckkod och allt. Jag citerar en kompis som var på min bokrelease förra veckan (japp, jag har haft en bokrelease. Jag var tvungen att googla vad sjutton man gör på en bokrelease innan jag till slut beslutade att ha en, men ändå, jag har haft en). Min kompis sa:
”Det är typ som att det är en bok på riktigt”
Det är ungefär precis så det känns. Det som får det att kännas ”på riktigt” är att den går att köpa som en riktig bok. Det som känns overkligt, konstigt och märkligt är att det är JAG som skrivit den. Jag. Jag som inte har en susning om hur man gör. Jag som tycker det är lite coolt att ha en streckkod på min bok... vilken annan författare (hihi, jag är typ som en författare...på riktigt) tycker det liksom?
Men nu har jag gjort det.
Boken heter ”Sara och trampolinen - När man vill fast det är läskigt” och den går nog hem hos barn i åldrarna 6-12 ungefär. Eller deras föräldrar.
Den handlar om sexåriga Sara som har en stark vilja att hoppa från treans trampolin men hennes höjdskräck sätter stopp. Det är en bok om rädslor. Om viljor. Om en sexårings tankar när hon står på treans trampolin med ett så hårt grepp om räcket att knogarna vitnar. Om föräldrarna som står bredvid. Om en okänd kvinna som Sara möter uppe på trampolinen.
Bilderna till boken har Lalani Ekberg Hedin illustrerat. Bilderna förhöjer berättelsen avsevärt.
De senaste recensionerna jag fått är från en mamma som läst boken tillsammans med sin 6-åriga son:
”Boken gick före Bamse idag. STORT”
...och en från en annan mamma som läst den tillsammans med sina två söner, 9 och 13 år, där nioåringen efter bokens slut hojtat till sin pappa (som tydligen var i ett annat rum);
”Pappa!!! Duuu, boken du har köpt.... Den var FAKTISKT bra”.
”Faktiskt” ... Love it!
Om du vill veta mer och kanske till och med beställa den, kan du göra det här:
https://www.ludovic.se/ (här kan du välja ett alternativ där du har möjlighet att få en personlig hälsning i boken om du vill)
Den finns bland annat också här, men brutalt överprisad:
Det var bara det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar