Tur att det finns redskap i hallen

"Öl-Hello-Kitty-hemma-gym". I en affär nära dig :-)

Jag har en platta med 24 st 33 cl Carlsberg som "step-up-platta". Jag har en Hello Kitty-hopp-boll som Pilatesboll. Jag är sedan augusti skadad och utövar ingen träning alls, förutom min rehab för mitt knä på mitt öl-Hello-Kitty-hemma-gym, enligt sjukgymnastens anvisningar.

När jag berättade för henne (sjukgymnasten reds anm:-) vad jag använde mig av hemma sa hon kort och gott:

"Man tager vad man haver" med ett snett leende.

Min fyraåring hade sitt första pass någonsin i gymnastik i helgen. Hon älskade det. Hon visade mig att hon redan kunde stå på händer (mot en vägg). Hon var otroligt stolt. Jag med! Tänk vad man kan lära sig på 50 minuter!

På GK Värmdö blir man som förälder (eller medföljande vuxen till gymnastiserande barn) utslängd i ett omklädningsrum medan de små tränar. Jag förstår tanken. Det är för att barnen ska lyssna på ledarna, inte springa till mamma och pappa (eller annan vuxen som kört (eller gått/cyklat etc) (paranteser i parantesen....inte illa, eller hur?!) dit barnet), inte vinka stup i kvarten med mera. Det blir ett bättre fokus för barnen och antagligen även för ledarna.

Men de vuxna i omklädningsrummet då? Vad får vi?

Inget kaffe. Ingen glass. Ingen underhållning. Det är kallt. Alla tittar i sina mobiler (jag med).

De som inte har nån mobil försöker inleda ett samtal med någon:

"Eh...så ditt barn går på gymnastik?"

"Eh....ja...."

Sen blir det bara stelt och krystat....och tyst.

Blä för att vänta i ett omklädningsrum! Framförallt nu när det är blött på golvet. Det är helt omöjligt att komma därifrån utan minst en blöt strumpa...

Vad gör man då? Alltså inte åt strumpan utan åt hela situationen.

Jo, den halte, lytte och uttråkade pappan anmäler sig till ledare....i gymnastik! G.Y.M.N.A.S.T.I.K!! JAG!

För dig som inte känner mig så är detta ungefär lika långt från min bekvämlighetszon som att sätta på sig en clownnäsa av plast på tunnelbanan....(Inlägg här intill om Stepping out of the box om du missat det)

Nu har jag alltså anmält mig för att bli en av ledarna för gruppen!

Jag kommer nu:

- få en introduktion till vad som förväntas av mig som ledare.

- kunna följa min dotters framgångar och utmaningar i hallen tillsammans med henne.

- slippa sitta och stirra i ett kallt (och kalt) omklädningsrum.

Det blir win win (för mig).

Tur att det finns redskap i hallen så jag slipper ta med mina...

Toodels!

Ludde

Varning för svordomar!

Då var jag tillbaka till Sverige igen efter nästan två veckor på Sri Lanka. Fantastisk plats, härlig villa och mycket trevligt sällskap. Maten var grym och vädret magiskt. Vad tycker ni om ordet magiskt förresten?  Mycket på facebook är ofta magiskt? Bild på en solnedgång - magiskt!!! Bild på en frukost - magiskt!!! vi kanske ska dra ner lite och börja säga fint och bra, då har vi liksom flera ord att öka upp till. Bara en tanke...

Att resa med små barn är annorlunda, att resa med små barn till andra sidan jorden är väldigt annorlunda, inte så magiskt egentligen. Generellt sett gick ju allt bra, men svår magsjuka, tidsomställning och en lång resa gjorde att jag öppnade altandörren först efter fyra dagar. Det enda vår familj var intresserad av sedan var att hänga vid poolen och jag är glad att min reslust och nyfikenhet på andra kulturer har mättats rejält efter mina år utomlands. Nu vill jag hellre åka i en luftkonditionerad buss med en kall flaska vatten till en välplanerad utflykt än att åka ett lokalt tåg i hettan och låta dagen styra. Kanske har det också med barnen att göra men framförallt tror jag att jag inte imponeras lika lätt längre, har en stark "been there done that" känsla. Bamse klubben är inte så tokig för en barnfamilj och  det känns skönt att kunna medge det utan att skämmas. Var sak har liksom sin tid.

Nu är det vardag igen. Igår fick barnen vara hemma, Salmonella? Jag vet inte, men en utredning ska göras. Jag hade panik, ville vara själv och städa. Allt från julen var kvar i huset, julgran, vissna blommor, godis i skålar, skitigt, stökigt och fullt med saker överallt. Jag sa till dem båda att idag får ni vara hemma, men ni får inte störa er mamma. Lek fint och tyst. Tror ni att dom gjorde det? Vid en tidpunkt satt Signe vid elpianot och skrek ut i platsmikrofonen - Hej här är Pippi!!! Ella var frustrerad för att hon inte hade någon kompis och Totti som inte fått någon promenad stod vid dörren och hängde med hans långa hals tittandes på mig med sina bedjande ögon - Ta mig härifrån...
Totti har börjat smita från tomten ofta, vi har dessutom rådjur hos grannen så jag vill inte att han ska vara ute när jag inte har uppsikt. Och dessutom rusar han emot folk på gatan och skäller, jag blir tokig på honom och det är sjukt pinsamt.
Jag står mitt i en tvätthög med moppen i handen och tittar på Totti, känner medlidande och öppnar dörren.
Jag hör skällande direkt och jag ser honom rusa mot grannens tomt.

Inte en av mina mest stolta ögonblick följer, men jag står där iförd myskläder utan BH, mascaran ligger som en bädd på kinden, jag hör Signes röst skrika i högtalaren och överröstar den genom att vråla ut
- HÅLL KÄÄÄÄFTEN HUND JÄÄÄVEL!!!!

Senare på dagen hör jag Ella säga ordet jävlevete flera gånger. Jag frågar vad säger du Ella - Jävlavete svarar hon med en självklar min. Menar du jävla helvete? frågar jag.  - Ja, precis mamma, precis så.

Ja, det är härligt att resa men det är maaaagiskt att vara hemma....eller nja kanske inte alltid hundfan!

Stepping out of the #>\#]$ Box!

Jag fick ett uppdrag av min fru idag. Uppdraget löd:
Köp 13 clown-näsor på Buttrix.

God make som jag är accepterade jag uppdraget.

Jag knallar på lunchen in på Buttrix på fashionabla Drottninggatan i vår vackra huvudstad och slänger upp 13 clown-näsor på disken.

- Vad ska du med 13 clown-näsor till undrar tjejen i kassan glatt.
- Jag vet inte, det är min fru som ska ha kul på jobbet... svarar jag.

När arbetsdagen är slut börjar min resa hem. Jag hämtar barnen idag, så min fru är kvar på jobbet.

Jag tittar ner i påsen med de 13 näsorna och verkligen VILL sätta på mig en innan jag kliver på det södergående tåget från Hötorget. Jag ska ju bara åka tre stationer. T-centralen, Gamla Stan och sedan ska jag hoppa av vid Slussen. Det kan väl inte vara så farligt....

Jag ser mig omkring.

Jag vågar inte. Det är ganska långt utanför min bekvämlighetszon verkar det som... Det tar emot ordentligt. Många tankar far genom huvudet. En clown-näsa på T-banan. Hur farligt kan det vara? EGENTLIGEN?

Jag fotar ner i påsen och tänker att jag kan göra något med bilden sen, men känner fortfarande att jag vill göra nåt.

T-centralen....

Gamla stan....

I Gamla stan får jag en idé.

Blixtsnabbt sms:ar jag min fru, vars  arbetsplats har fönster mot bron mellan Gamla stan och Slussen. Sms:et lyder:
"Ser du Coca Cola vagnen? T-banan. Näst sista dörrparet"

Jag tar upp en av de 13 näsorna ur förpackningen, sätter på mig den och vinkar ut från vagnen.

Jag står alltså med ansiktet tryckt mot dörrparet och vinkar hej vilt...med en clown-näsa på näsan.

HON SÅG!!!

....

Helt plötsligt struntade jag i allt runt omkring. Jag gav mig själv en anledning att sätta på mig näsan. Jag garanterar dig att jag såg lika dum ut som jag hade gjort om jag satt på den redan vid Hötorget. Nu vinkade jag dessutom rakt ut till ingenting....

Tror du att jag var nöjd efteråt? Tror du jag gav mig själv energi?

Svaret är:
Jäpp!

Jag behövde bara en anledning att kliva ur min bekvämlighetszon. Idag var anledningen att få min fru att le. I morgon är det kanske något annat.

Hur de andra resenärerna reagerade? I DON'T CARE!

....in other news....

Ja, sen har jag börjat sticka också.
Här är min första egentillverkade mössa. Fin va?

Nästa mössa som jag börjat på är av ekologiskt garn (jag visste inte ens att det fanns något som hette "ekologiskt garn") och kommer att läggas ut till försäljning här på bloggen. 100 procent av intäkterna skänker Stanna upp en stund till välgörenhet som köparen väljer. Budgivning via kommentarsfältet. Får vi in fler bud än tre, stickar jag fler :-)
Här är garnet för nästa mössa:

Dessvärre stannade jag inte upp tillräckligt länge för att fota mig själv i clown-näsan. Hoppas du får en bra dag ändå :-)

Ludde

PS. När jag ändå var i farten satte jag på näsan igen på dagis (mycket lättare beslut än T-banan). Gissa om jag blev mottagen som en kung - av ALLA barnen. Jag tror jag hade en svans på 15 meter efter mig med leende barn. Självklart låtsades jag som ingenting :-) DS