Följande utspelade sig i kassan i en mataffär på Anna Maria Island, Florida förra veckan.
Kassörskan:
- Hej! Hur mår du? Hittade du allt du önskade?
Jag:
- Jag mår bra. Hur mår du? Ja, tack, jag hittade allt.
Kassörskan:
- Tack jag mår också bra.
Jag började lägga upp mina grejor på bandet och hon började scanna varorna. Vi pratade inte med varandra. Jag lade upp. Hon scannade. So far - en helt vanlig situation i vilken mataffär som helst.
Efter en minut stannade hon helt plötsligt upp och synade mig ordentligt. Eller det kändes som att hon synade mig ordentligt.
Kassörskan:
- Är du från Sverige?
Jag blev helt paff! Jag synade mig själv från skorna och uppåt för att se vad som avslöjade mig.
Jag hade varken foppatofflor, en IKEA-påse, en bild på Björn Borg, ett Volvomärke, Peter Forsberg, ett lingon, en kaviartub eller något annat som kunde associeras med Sverige. Och jag tror inte heller att kassörskan på min dialekt kunde avgöra att jag var svensk.
Helt paff.
Så efter en sekunds tystnad frågade jag:
- Vad avslöjade mig??
Då log hon och sa:
- Jag hade en kund här förut och jag frågade var de kom ifrån och de svarade Sverige...
Jag:
- Okeeeeeej (?????)
Kassörskan:
Och du gör exakt samma sak som de gjorde och jag har aldrig någonsin sett det förut så då tänkte jag att du också måste därifrån...
Jag (tänkandes):
Okeeeeeeeeej????????
Kassörskan:
- Ni radar upp varorna så snyggt med streckkoderna vända åt samma håll. Det är unikt. Jag har jobbat här länge och det är helt amazing.
Jag (skrattandes):
- Haha vi försöker bara hjälpa till!
Kassörskan:
- Det hjälper jättemycket. Ni borde komma hit och lära hela USA att göra detsamma. Det vore helt underbart. Här verkar alla tävla i vem som kan göra störst hög på bandet.
Jag:
- Jag är glad att du uppskattar det.
Kassörskan:
- Och jag är glad för att jag fick dig att le
Sen önskade vi varandra en fortsatt underbar dag och jag tror minsann att vår lilla konversation lyfte dagen ganska avsevärt.
Tänk att något så litet kan göra så mycket. Själv trodde jag det var ”allmänt hyfs” att lägga streckkoderna åt samma håll för att underlätta. Tydligen inte. Inte i USA iallafall.
Sen gör amerikanerna mängder med små fina gester för varandra hela tiden där vi svenskar ligger miltals efter. Men streckkoder - där ligger vi minsann i framkant.
Så det så!
