fredag 23 januari 2015

Inte pensionär men...

När nära och kära, grannar och bekanta frågar våra barn "Hur vaaaaar det nu i Florida? Berätta!" med mycket iver i rösten, är det FÖRSTA barnen svarar unisont:

- Pappa svor mycket....

Då ser man frågeställarens min gå från iver mot barnen till en "men-herregud-svor-du-så-himla-mycket att-DET-är-det-FÖRSTA-dina-barn-berättar-när-man-frågar-dem-hur-de haft-det-min" mot mig istället.

Då kan man ju inte göra annat än att totalt undvika deras blick och säga till barnen:

- Men barn (jag säger inte "men barn", men det känns liksom rätt att skriva här...jag kan ju inte skriva att jag säger: "men va faaaan..."....inte för att jag säger det heller. Inte alls. Hur skulle det se ut liksom...?)...

...men barn.... Det var väl kul när vi åkte den där karusellen, eller när vi tog selfies med pelikanerna, eller när Pluto tog storasysters diadem och satte det på nosen, eller när vi badade i poolen eller när vi matade rockor eller när vi hittade de där fantastiska snäckorna på den där stranden...? Eller?

- Det var när vi körde fel som han svor jätte jätte jätte mycket. Vi körde fel ganska mycket. Han har lagt jättemycket pengar i svärburken....

Okej! Så jag svor! 
Jag blir faktiskt stressad när jag kör så pass grovt fel att jag från en motorväg hamnar i en återvändsgränd i ett bostadsområde över 50 mil innan vi nått slutdestination. Jag fattar fortfarande inte hur vi lyckades svänga av motorvägen. Visst. Vi märkte att vägarna blev mindre och mindre och att det helt plötsligt fanns vägbulor för reducerad hastighet....men ändå liksom.....

Då svor jag lite....och några andra gånger också. De skyltar ju avfarterna EFTER själva avfarten. Klart man missar den. Klart man blir förbannad.

Men det var inte det jag ville skriva egentligen. 

Det jag ville skriva var att jag gjorde den där fotoboken som jag tjatade om i förr förra inlägget. Jag väntade inte tills pensionen. Jag gjorde det direkt.


Låt mig säga så här. Det var en HIMLA tur (egentligen ville jag skriva "JÄVLA tur" men om mina barn någon gång springer på detta inlägget i framtiden. Så...ja...du fattar...det blir dyrt) HIMLA tur att jag schemalade mitt fotoboksgörande på kvällstid....när barnen redan gått och lagt sig.

Om de tyckte att jag svor mycket när vi körde fel i USA, så var det inget jämfört med den där "piiiiiiiiiiip" fotoboksappen. Jag hade gått i personlig konkurs och svärburken hade skrattat hela vägen till banken om de hört mig gå loss på den.

Dra och släpp. Draaaaa och släpp....pffft! 
(Men när den väl var klar var jag nöjd...många kvällar tog det)



Trevlig helg!

Ludde

PS. Schemalade....schemala....schema-lade....schema-la.... Märkligt ord det där. ÄR det ens ett ord? DS.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar