Det här med att sluta vara aktiv på Facebook är svårt, jag är på detox och det kliar i fingrarna. Vill bara kommentera, trycka på "like" knappen, slänga ut bilder, dela artiklar om matfusk och GMO, ta selfies som jag inte vågar lägga ut m.m. . Jag är bara såååå sugen. Jag sitter i soffan och stirrar rakt ut, har precis stoppat pekfingret från att trycka "like"då jag minns bloggen. Kära bloggen.
Så hallå vänner !
Eftersom jag börjar mitt jobb på måndag så vill jag verkligen spendera all tid med barnen, har lite seperationsångest och just nu är det alldeles underbart att få vara tillsammans. Ett exempel på det är idag. Ella ville att jag skulle rita en ninja, en sådan där Lego ninja. Den skulle snurra. Jag ritade ( är så urusel på att rita) och försöker att få figuren att snurra. Ella blir frustrerad. - Han ska snurra jööö, säger hon. - Ja veeeeet säger jag och blir irriterad. Jag ritar streck runt armarna och benen och blir ganska nöjd. - Titta nu då Ella, nu snurrar den väl? Ella´s ögon fylls med tårar, och hon bryter ihop fullständigt, du har förstört mitt kort mamma, varför kan du inte bara göra som jag säger, han ska snuuuurrra! Jag känner hur irritationen övergår till något annat som hettar på kinderna, så jag tar min kopp kaffe och går därifrån in till köket. Då hör jag en liten hes röst skrika( Signe är förkyld) - Jag vill gååå fööörst!! Jag vänder mig om och fattar ingenting. Hon lägger sig på köksgolvet och gråter för att jag hann före henne till diskbänken. En tävling bara hon visste om. Ibland är det helt omöjligt att göra rätt : = )
Jag har ett konsultuppdrag och träffade min kund idag, det var vårt andra möte. Det är fantastiskt att få arbeta igen, att äntligen få stimulera andra hjärnhalvan. Väl hemma så stängde jag in mig i arbetsrummet - Jag behöver två timmar Alex, ok? sa jag (jag sätter i hop en workshop) Efter tre timmar knackar Alex på - Hur går det för dig? Jag tittar upp från golvet där jag står böjd över en rulltapet jag använder istället för blädderblock. Jag har en vild blick, jag är svettig, varm och har udda strumpor ( tur att jag inte behövde ta av skorna hos kunden) Jag säger va?? Alex tycker att det är dags för en paus och han sticker och köper pizza. Han vill att jag passar Signe. Jag märkte inte att han åkte och efter en stund ropade jag på Signe. Hon tittade på tv. Jag hade glömt henne. Dom vet inte vad dom har gett sig in på mitt nya jobb. En person med en enorm arbetslust och iver och som har legat undangömt i ca fyra år.......
Måndag morgon någonstans på Sveavägen håll i hatten och ur vägen - here I come!!
Kram Jennie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar