Denna är till dig!

Tack Charlotte Kalla!

17 år sedan. Herre Gud!! 17 år!!!

För 17 år sedan fick jag en namnlista skickad till mig. Det var bara ETT namn som var intressant på den listan. Namnet på den person jag skulle dela rum med de kommande nio månaderna i fjärran (nåja) land.

Namnet löd Jim Carrey (Jim heter egentligen något annat).

Jag tog mod till mig. Jag ringde upp Jim för att se vad han var för någon filur.

- Tja (jag ville låta cool)! Duuuu, det är mig du ska dela rum med i fjärran (nåja) land de kommande nio månaderna. Hur känns det?

- Äää öööö ååå Mmm asså.... Jaha,

Tystnad....

- Jaha... Öööö gillar du fotboll?
- Ja
- Jag spelar innebandy
-Jag med....

Nu kommer jag inte ihåg samtalet exakt med jag är helt säker på att innebandyfrågan ställdes av någon av oss. Jäkla trevligt samtal faktiskt.

Det skulle visa sig att den där Jim var en riktigt trevlig sate. Alltså en sån där som man (jag) värdesätter långt över öl, innebandy, flickvänner, en rejäl bläcka eller ett "Friends-maraton"...TV-serien alltså (vi snackar 90-tal).

17 år! Herre Gud! 17 år!!!

17 år har gått och nu för tiden ses vi kanske en till fyra gånger per år. Vi bor ca 70 mil från varandra. Vi har båda en (mycket) bättre hälft, hus, barn, bil, feta lån och vi kollar på utgångsdatumet när vi köper mjölken när vi handlar. Han har till och med hund! Vi är vuxna nu. I alla fall på pappret.

Jim reser väldigt mycket i sitt jobb (vi har jobb också...väldigt vuxet). Han reser mest inom Norden. Det har han gjort ett tag. Jag har alltid tyckt att det är lite coolt. Resa är kul på nåt sätt. Spännande liksom. Det känns som man är viktig när man får resa i jobbet (inte lika vuxet att tycka så kanske??).

Min pappa reste mycket i jobbet. Han var kanske inte direkt cool. Åtminstone förstod jag inte den "coolhet" han eventuellt hade, men det kändes som han var viktig. Om inte annat fick han mig och min käre bror att tro det i alla fall.

Nu har JAG hastigt och lustigt också börjat resa i mitt jobb. Mest i Sverige. Jag har bland annat sett exotiska platser som Katrineholm (där jag fick sitta på SJ's fina tåg helt still i två timmar), Linköping, Norrköping, Karlskrona, Göteborg, Kista, Solna och Malmö....för att nämna några.
Den senaste månaden har jag även, för första gången i mitt liv faktiskt, varit i Norge. I Stavanger.

"City" i Stavanger är som en leksaksstad, ungefär som "Lotta-på-Bråkmakargatan-set-upen" på Astrid Lindgrens Värld. En liten sagostad. Skitmysig!

Jim är mycket i Norge.

I torsdags tog Charlotte Kalla silver i 10 Km klassiskt i OS i Sotchi (shottsi? sottchi? Spottsi? Snottsi? sotji? Scotch-Brite?....). Norskorna, som ledde över Kalla i början kom efter henne i mål....hehehe.

Hihihi!

MOHAhHahAhHaHahA!!!!

Jim skriver på sin FB: "Härligt att vara i Norge en dag som denna"

Eftersom jag också var i Norge (och råkade ha wifi just då) passade jag på att kommentera hans status med "Håller med :-) Flyger du hem idag?
Är på Gardemoen 16.00"

16.05 ringer telefonen.

16.10 sitter jag och Jim och käkar en baguette (vi tog med rostbiff.... För ynka 121 norska) tillsammans innan vi skiljs åt vid gate 41 kl 17.00. PÅ GARDEMOEN (Oslos flygplats alltså)! UTANFÖR EU! Snacka om fjärran land liksom...

I just DE ögonblicken inser jag att Facebook är ett mycket kraftfullt verktyg. Lika kraftfullt som läskigt.

Senast jag såg Jim var hemma hos oss på Ingarö i somras. Nu på Gardemoen.

Var blir det nästa gång?

Ser med spänning fram emot det! Var det än blir.

Love you man!

//Ludde