Jag är med i en privat grupp på FB där bara mina närmaste vänner finns. Sandvikenbrudarna, lammen, BFF's! Där skriver vi om livets roligheter och svårigheter nästan varje dag.
I morse kom första inlägget:
Kanske framförallt till dig Jennie Adamo: den där känslan när man är lite uppblåst i magen - väderspänd helt enkelt, står i köket och släpper en ljudlig brakare samtidigt som man fyller diskmaskinen efter middagen. Ringklockan är ur funktion och en hämtande förälder tjoar precis samtidigt sitt glada hallå. Anfall är bästa försvar tänker jag: - Hörde du min brakare? Hämtande förälder svarar: - Nej?...
Jag blev så lycklig av att detta. Tack kära du!
Annat som gör mig lycklig är att titta på gamla idolklipp från audition när de får beskedet att gå vidare. Någonstans under mitten av låten börjar jag grimasera, sväljer och blinkar om vartannat. Sedan när hen väl får sitt JA, då bölar jag som en gris.
Alex är i Sierra Leone och ringde igår kväll. Han hade filmat Tony Blair och Presidenten av Sierra Leone. Han har definitivt valt rätt karriär, utan tvekan. Själv söker jag efter min och undrar var den tog vägen, den försvann någon gång då SJ valde att byta ut sin styrelse och tyckte att det här med utbildning är väl onödigt. Men inget ont som inte för något gott med sig, drömjobbet finns runt hörnet.
Jag önskar er alla en härlig tisdag och lämnar er med den bästa audition genom alla tider!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar