fredag 4 september 2015

Dagens inlägg handlar om sex!

Känsliga läsare varnas. Det är inte siffran sex jag kommer att skriva om. Dessutom svär jag lite mot slutet...

För det första:
Vissa samtal tycker jag att man ska förbereda väldigt väl. Jag vill kunna ha alla fakta på bordet så att jag med enkelhet och trygghet kan svara på följdfrågor, motfrågor, djupare analyser etc. Vissa samtal är så viktiga och behöver så pass mycket förberedelse att jag ibland intar inställningen "jag gör det sen". Vissa samtal går inte att ha om personen inte är redo för informationen (who am I to judge?). Jag tycker att timing för samtalet kan vara minst lika viktigt som faktan kring ämnet. 

Jag vill ibland helt enkelt kunna förbereda mig.

För det andra:
Jag, och flera med mig, nynnar och sjunger på låtar, reklamjinglar, dagisvisor med mera. Ibland utan att tänka.

"Jaha, här sitter du och visslar på Idas sommarvisa. Har du varit på skolavslutning eller?" Kan en kollega plötsligt säga i förbifarten.... 

Jag kommer på mig själv, ser mig omkring blir tyst i några minuter, sen efter ett tag kommer jag på mig själv igen, visslandes eller småsjungandes på nåt annat. Nån reklamjingel eller nåt annat.

En reklamjingel som satt sig i mitt huvud ett flertal gånger den gångna sommaren är den som tillhör Flygresor.se

Här kommer ett tappert försök att i text förmedla hur den låter....

Flyyyyyg-re-soor, flygresOrPUNKTse Å Å Å....

De kör den i radio OCH TV. Jag kommer liksom inte undan. Trallvänlig är den också. En gång gick jag till och med in på sidan för att se vad det var. De har, enligt mig, lyckats. Trallvänligt. Glatt. Enkelt. På TV går de till och med "all in" med kattungar och allt... Och vem gillar inte kattungar liksom?! Klart man vill boka en flygresa när det är KATTUNGAR... Eller??? (Inte jag, jag gillar hundvalpar bättre).

Sen var det då den där andra trallvänliga reklamjingeln som gick på högvarv i sommar på radio...

Barnen började sjunga med. Min sexåring kunde texten utantill. Varje gång den kom, försökte jag på ett smidigt sätt byta kanal. Detta följdes dock att högljudda protester eftersom båda döttrarna sjöng med...

Sedan började barnen analysera VAD de faktiskt sjöng.

- Men pappa... Är det Ipads de menar? Eller nån dator? Eller nåt till köket? Nåt verktyg? Bilar? Sportgrejor? .... HALLÅÅÅÅÅ! Vad menar de? VAD är det för något?

....

Där sitter jag alltså. I bilen. Helt försvarslös. Två mot en. Ingen fru som jag smidigt (lika smidigt som jag bytte kanal) kan lämna över till. 

Jag trycks upp mot väggen och förväntas leverera SVAR!

Jag är helt oförberedd.

Fan ta er villinteskrivanamnet.se - "leksaker" för vuxna. Fan ta er! Det är ERT fel att jag inte kunde förbereda mig på detta samtal. 

Ludde





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar