När kläderna är slut exempelvis. Ja, då har man (enligt mig) tre val. Antingen köper man nya kläder eller så börjar man gå naken när de rena kläderna är slut eller så måste man tvätta de smutsiga kläderna.
Tvätta, hänga upp, vika och hålla på. Enligt mig - ett måste (jag har inte råd att köpa nya kläder hela tiden). Detta "måste" (tvättandet alltså) behöver planeras in så att kläderna inte helt plötsligt tar slut.
Ett annat sånt där "måste" kan exempelvis vara ett tandläkarbesök. Man har bokat in en tid och helt plötsligt kommer det där sms:et som påminner en om att man måste infinna sig på den tiden som man glömt att man bokat....
Måsten måsten måsten.... Egentligen har man ju alltid ett val, men ofta händer det att man inte ser det valet. Valet att gå naken för att kläderna är "slut" känns ganska avlägset. I alla fall för mig.
Att ringa upp tandläkaren och hitta på någon lögn bara för att man känner obehag inför besöket känns inte heller rätt....
Sen var det det där med den svenska sommaren...
Hittills har den sugit ganska fett i Stockholmsområdet (notera gärna mitt ungdomliga språk...). I alla fall vädermässigt. Jag menar - vi är i slutet av juli och termometern orkar sig knappt över 19 grader. När vi väl når över 21 grader, öppnar sig himlen och världens ösregn kommer och vips så är vi nere på 13-14 grader direkt.
Igår var en sån dag där solen faktiskt sken hela dagen. Meteorologerna hade rätt om denna dag. De sa sol och det blev sol. Prognosen för resten av veckan är inte lika stabil (säger Meteorologerna i alla fall...)
Så - upp tidigt på morgonen, packa strandgrejorna. Vi MÅSTE dra till stranden. Vår familj ÄLSKAR ju stranden. På riktigt. Vi kommer INTE få någon mer chans på väldigt länge. Vi måste....
Frukosten äts upp i en hast.
Sen händer något. Tempot dras ner. Vi tittar på strandpåsen, vi tittar på varandra...
Nä - vi orkar inte. Vi väljer att gå nakna utan kläder. Vi väljer att ringa upp tandläkaren och säga att vi har råkat planera in något annat. Vi struntar i den svenska sommaren idag. Vi tar ett återbesök nästa år.
Ingen. INGEN ska minsann tala om för oss vad vi ska göra - inte ens något så ovanligt som en strålande sommardag sommaren 2015 i Stockholms skärgård.
Så låt oss springa nakna (inte bokstavligen - hur sjutton skulle det se ut?!). Förbi tandläkaren. Förbi stranden. Låt oss finna ett insynsskyddat ställe och bara vara. Njuta av stunden. Carpe Diem, fånga dagen, YOLO, "du lever bara en gång" och sånt...
Stanna upp en stund liksom.
I hopp om en sommardag till - en dag då jag faktiskt är sugen på att åka till stranden - yours truly - Ludde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar