Iskallt uppdrag

Jag rör mig likt en spion längs väggarna. Det är kväll. Jag har satt på mig mina smidigaste kläder för att fixa uppdraget.

Jag tittar höger. Jag lyssnar.

Jag tittar vänster. Jag lyssnar.

Det är tyst. Ingen har upptäckt mig.

Till slut, efter några mycket väl planerade steg, når jag "the pick-up spot."

Försiktigt, försiktigt tar jag fram föremålet.

Med föremålet i handen går jag några steg bakåt.

Det prasslar till. Jag stannar. Ingen hörde.

Med föremålet i hand når jag min slutdestination.

Jag tar ett försiktigt bett.

Något går fel.

Helt plötsligt sitter jag med en halv Magnum-glass i munnen. Det är kallt. Det är riktigt kallt. Det är kallt som fan.

Jag kan inte spotta ut. Jag kan inte njuta. Jag hör mig själv låta "åh åh åh åh åh oooo åhåh...."

Hela kvällen är förstörd. Resten av glassen smakar ingenting. Min mun är helt bortdomnad.

En sak är säker - jag kommer aldrig bli hemlig agent.

Ludde