Fan! Jag blev påkommen!

I helgen blev jag påkommen. Tagen på bar gärning. Precis i ögonblicket jag insåg att jag blivit påkommen, skämdes jag.

Den jag blev påkommen av försökte släta över det, men det var ändå väldigt tydligt; han hade både sett och hört. 

Jag såg att han såg att jag skämdes.

Usch- otroligt pinsamt!

Den där känslan att bli påkommen - har du känt den någon gång?

Jag gjorde "det jag gjorde" och var i min egen värld. Jag hade inte en tanke på att bli påkommen (så klart).

Sen står han plötsligt där. Grannen!

Tankarna i mitt huvud efter detta trauma for runt, runt, runt.

Kommer han ta upp detta med sin familj vid köksbordet?

Får jag någon slags stämpel på mig?

Kommer han tänka på det varje gång han ser mig?

Kommer han undvika mig för all framtid?

Ska jag undvika honom?

Hur blir det om han ställer sig bakom mig i kön till bussen? Ska jag bara låtsas att jag inte ser honom då? Se jättetupptagen ut med Metro eller telefonen liksom...

Kommer han berätta för grannarna?

Ska jag ringa och förklara mig?

Ska jag ringa grannarna när jag ändå är igång?

Ska jag säga att finns andra som också gör det?

Ska jag berätta det för min fru?

Ska jag berätta det för mina barn?

Som sagt - många tankar...

Men ändå, likt ett beroende, kunde jag inte låta bli att fortsätta göra det när han hade gått.

Men nu gjorde jag det extremt diskret. Jag såg mig om både en och två gånger.

Jag var rädd. Jag kände mig nästan som en skurk. Det kändes plötsligt väldigt fult och taktlöst av mig.

Jag ville INTE bli påkommen igen. Framförallt inte av SAMMA person.

Men men....som sagt, jag fortsatte ändå.

Först tyst och blygsamt. Jag såg mig, med jämna mellanrum, omkring för att säkerställa att ingen såg eller hörde. 

Efter cirka 15 minuter hade jag dock glömt alltihop och körde på som jag gjorde innan jag blev påkommen.

Vad jag gjorde?

Med skyddskåpor för öronen och full volym i lurarna, sjöng jag med, liiiiiiiiiiiiiiite för högt och med liiiiiiiiiiiiiite för mycket inlevelse, till låtarna när jag klippte gräset.....

Jag som trodde att gräsklipparmotorn överröstade mig....I. WAS. WRONG.

Herregud - pinsamt...

;-)

Ludde