”Tänk om...”
”Tänk om...”
Det är inte jätteofta jag tänker på de där sakerna som INTE hände men som lika gärna kunde hänt. De situationer, utanför min kontroll, där det lika gärna kunde gått åt helvete, men det inte gjorde det. De där gångerna när man har marginalerna på sin sida.
Som sagt - det händer inte jätteofta men när jag tänker på det tror jag att det bottnar i tacksamhet. Att vara tacksam för att jag slapp skiten. Jag kom undan. TÄNK OM jag kommit sekunden tidigare eller senare, då hade situationen blivit en helt annan. Men nu kanske jag hade turen att hamna bakom en bil som körde långsamt vilket gjorde att det inte hände denna gång.
Eller... det hände, men utfallet blev annorlunda... TÄNK OM jag inte hamnat bakom bilen.... Vad hade hänt då?
I lördags körde jag bil i 50 m/h på en 50-väg. I motsatt riktning kommer en bil, som helt plötsligt kör över mittlinjen och rakt mot mig. Vi är väldigt nära varandra. Mitt i vägen, på mittlinjen, mellan mig och mötande bil, står en ”påbjuden körbana-skylt” (en sån där blå med en vit pil som visar vilken sida man ska köra på). Den mötande bilen kör i full kraft in i skylten. Jag gissar att föraren då märker att han/hon är på fel kurs, vrider ratten så att bilen hamnar i rätt körfält igen och undviker därmed kollision med mig.
Däremot flyger den blåa runda skylten med pilen, rakt mot mig.
Allt gick jävligt långsamt i mitt huvud. Skylten kom liksom svävande i luften som en väldigt stor, blå, vobblande plåtfrisbee.
Trots att situationen gick i slowmotion i min hjärna hann jag inte reagera.
PANG!
Skylten flyger rakt in i min bil. Jag tvärbromsar i ren chock, kör åt sidan och sätter på varningsblinkers. Pulsen ligger på 3000 ungefär. Jag kommer överens med mig själv att jag är oskadd. Kollar bilen snabbt och inser att skadorna är, under omständigheterna väldigt små. Nån spricka, några blåa repor från skylten.
Tänk om...
Tänk om skylten flugit lite längre upp. Då hade den kanske gått igenom vindrutan?
Hur känns det att få en sådan skylt i huvudet, i kombination med glassplitter i 50 km/h?
Tänk om inte skylten ens varit där och bilen bara hade fortsatt mot mig. Då hade jag fått en hel jävla bil i vindrutan? Vad hade hänt då?
Millisekunder.
Nu fick jag ”bara” ett brutalt adrenalinpåslag.
Efter några minuter kopplades min ”känslohjärna” på igen och alla ”tänk om” började forsa i huvudet.
”Tänk om...”
”Tänk om...”
Jag blev direkt tacksam.
Tacksam för att jag, helt oskadd, bara med nån repa och spricka på bilen kunde hämta min dotter som varit på kalas (lite försenad, men ändå).
Tacksam för att jag (lite skakis men ändå) kunde köra hem till min familj och bara mysa och äta en härlig lördagsmiddag.
Hela olycksförloppet hände på en millisekund.
Var tacksam oftare! Skjut inte upp dina drömmar för länge! Gör saker du mår bra av!
För vet du vad? Imorgon kan det vara försent.
❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar