onsdag 23 december 2015

Tipp tapp, tipp tapp. Nu är tiden knapp..

Adrenalinet rusar! Svetten rinner!

Vårt hus är väldigt litet. Det finns inte mycket yta för att gömma sig. Ofta är hela vår familj samlad i vardagsrummet/köket. Det är mest mysigt hela tiden, även om vi ibland har olika "agendor". Nån gör läxor, nån tittar på TV, nån spelar Wordfeud och nån annan gör nåt annat.... Eller så gör vi något tillsammans. Barnens rum används ytterst sällan.

Igår var det dags att slå in lite julklappar till barnen. Enligt tradition brukar vi göra detta när barnen gått och lagt sig. Sedan många många år har vi bestämt att det bara är barnen som får julklappar.

Av "tekniska skäl" gick denna inslagningstradition i stöpet. Alla klappar är gömda i vårt sovrum och av "tekniska skäl" kunde vår yngsta inte somna i sitt rum vilket gjorde att hon kom in till vårt sovrum vilket i sin tur gjorde att hon hade tagit samtliga klappar som gisslan. Det känns som att hon haussat upp julen lite väl mycket när hon har svårt att somna TVÅ nätter innan julafton...

Men men. Julklapparna som gisslan. What to do?

Vi gjorde det enda rätta. Vi gick och lade oss vi med...

Okej - 23e december. Tänk om samma sak händer ikväll igen? Då är vi KÖRDA! Vi MÅSTE lösa det dagtid... I vårt lilla hus där alla är överallt hela tiden. Där det inte finns möjlighet att gömma sig....

Här gäller det att vara kreativ. Här gäller det att vara slug.

Svaret på vårt problem: PLAYMOBIL!!

Ja, alltså... Vi lurar barnen att playmobilet som legat i en garderob i typ fem år faktiskt ÄR kul. Eller vi lurar inte... Vi snarare får dem att tycka det är roligt...

Draget gick hem! Vi lyckades (eller min FRU lyckades) även att övertyga dem att vara kvar i lillasysters rum så det inte skulle bli stökigt i resten av huset...

Okej! Hur länge tycker de att Playmobil är kul då? Hur länge lyckas de vara sams? 

5 minuter? 10 minuter? 15 minuter?

Kommer de behöva hjälp med att sätta ihop grejor? Kommer de att fatta att de blivit blåsta och att de egentligen tycker Playmobil är tråkigt?

Nu är varje minut guld värd!

Snabbt som f-n ut med papper, tejp, sax och klappar (vi struntade fullständigt i snören) och börja slå in klappar i raketfart (eller paketfart så här i julrimstider). 

Varje litet ljud som kom från lillasysters rum lyssnade vi på för att säkerställa att de inte skulle "komma på oss". 

...

Fy sjutton vilken press! 
Det HÄR kallar jag julstress :-) 

Adrenalinet rusade! Svetten rann!
Men vi hann!

Nu är alla klappar klara,
och det tog en halvtimme bara.

Jag ber att få önska dig en God Jul.
Hoppas att du får det kul!

Snipp snapp snut,
Så var detta juliga inlägget slut!

Ludde
...utan kudde









2 kommentarer:

  1. Hahaha God Jul till dig och dina kära!!! Njut nu av varandra

    Rigmor

    SvaraRadera
  2. Hahaha God Jul till dig och dina kära!!! Njut nu av varandra

    Rigmor

    SvaraRadera