1000 sagor, Alfons Åbergs pappa och Linus på linjen

Detta blir ett ganska kort inlägg för jag måste verkligen tvätta!

Jag tror aldrig jag läst så mycket böcker som jag gjort sedan vi fick barn. Nu, när äldsta dottern är 10 år, skulle man nästan kunna säga att jag är riktigt kulturell numera... Eller inte...

Det har blivit några 1000 sagor genom åren känns det som. 

Att få stanna upp en stund och bara leva sig in i sagans värld tillsammans med sina barn är smått fantastiskt.

För några år sedan ledsnade jag dock lite och kom på att "Linus på linjen" finns på Youtube, och körde det ISTÄLLET för saga några kvällar.... Jäklar vad vi garvade. Men sen skvallrade någon av barnen till min fru (det kan ha varit jag som sa det också, men det låter bättre att skylla på barnen) att vi tittade på Linus och då fick jag onda ögat och återgick till sagor som tydligen är "mer pedagogiskt" är Linus på linjen.... Tveksamt...

Det som har etsat sig fast mest genom åren från alla sagor är att jag är äldre än Alfons Åbergs pappa. Den bet när jag läste det. Även om han är rätt skön så känns det liksom konstigt... Jaja.

Jag gillar att gå "all in" när jag läser sagorna. Det måste vara på riktigt liksom. Så när det, klart och tydligt, står att karaktären är en skåning eller göteborgare så drar jag på med den bredaste dialekt jag kan.

Min absoluta favoritkaraktär är "Rälige riddar Rosenstruts från Ramlösa" i boken "Agaton Öman och alfabetet", skriven och tecknad av Sven Nordqvist. Jäklar vad jag drar på då. Barnen älskar det.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om...

Igår efter sagan, när lampan var släckt och jag hade pussat på min sexåring och vi var "klara" för att sluta ögonen, säger hon någonting som jag tror att hon är först i världen med att säga som sexåring (rätta mig om jag har fel)

- Pappa?

- Jaaaa??

- Du måste verkligen tvätta en vit tvätt imorgon för jag kunde knappt lägga mina byxor på tvätthögen innan. Den var så stor så att byxorna ramlade ner på golvet....