- Pappa, sluta!!

Okej! Nu är det kört!

Min nioåring tycker officiellt att jag är pinsam. Hon har helt plötsligt nått åldern där jag, som pappa, förväntas byta ut mig själv till något slags main stream-typ som accepteras av omgivningen. Omgivningen av nioåringar...

När vi närmar oss skolan kommer helt plötsligt kommentarer som;

- Pappa, sluta prata skånska nu. Det är pinsamt...

- Men....

- Okej, var tyst bara.

- Pappa, du får inte ha de där byxorna på dig...

(Va är det för fel på ett par mörkblå raka Adidasbrallor, som är "något" slitna för att jag råkar ha korta ben??? Hon ska väl vara glad att jag inte stoppar ner byxorna i strumporna?)

- Pappa, sluta sjung på "Let it go" (Frost) nu!! 

- Pappa, varför har inte du hår som alla andra?

- Pappa, sluta prata med mina kompisar. De tycker du är konstig...

Eller, nej, hon tycker faktiskt inte så ÄN. Men jag förbereder mig till den dagen det kommer. För det KOMMER....har jag hört...

Så:

- jag filar på min rikssvenska. Jag har dock fastnat vid ordet "shorts" och kommer liksom inte vidare.

- jag köper mediumbyxor med kortare ben trots att det blir skarpa märken i midjan.

- jag NYNNAR bara på "Let it go" (lite som en avvänjning. Jag kan inte sluta helt)

- säger bara "hej" till kompisarna för att inte verka konstig.

Mainstream... Ganska tråkigt faktiskt.

So sing it!

LET IT GO! LET IT GOOOO-OOO!!

CAN'T HOLD IT BACK ANYMOO-OORE.

LET IT GO! LET IT GOOO-OOO!

TURN AWAY AND SLAM THE DOOR!

I DON'T CARE WHAT THEY'RE GOING TO SAY.....

Be yourself!

//Ludde