fredag 29 januari 2016

Ett brev till mina barn.

Hej mina kära döttrar!

Först och främst; Jag älskar er!

När ni läser detta har ni antagligen blivit några år äldre och ni kanske till och med hittat till min blogg. Och det är först DÅ som ni kommer att se detta.

Minns ni den där onsdagen, den 27 januari 2016?

Ni vet, när jag, dagen innan, varit och köpt asgoda chokladkulor från Lindt. Minns ni den dagen?

Ni vet, då när ni först snällt bad om att få varsin och jag sa nej. Sedan frågade ni en gång till och jag sa nej. Sedan frågade ni ytterligare en gång. Denna gång med värsta hundögonen och massor med extremt manipulerande blink av ögonen....

Jag måste erkänna att ni var skitnära att få varsin kula då, men mitt "pappa-förnuft" stod på sig och jag sa återigen nej. Kände mig ganska nöjd då faktiskt.

Minns ni den dagen?

Precis efter mitt tredje nej skulle jag dammsuga (det förstår jag om ni inte minns). Ni höll på med era surfplattor/telefoner då.

Hur som helst. Jag satte på dammsugaren, lade ner dammsugarslangen, gick till de sjukt goda chokladkulorna, slet av pappret och stoppade in en hel kula i munnen. Dammsugarens ljud använde jag som täckmantel. Chokladkulan smakade ljuvligt. En onsdag liksom.

Det jag EGENTLIGEN ville säga, mina kära framtidsdöttrar, är att det var den enda gången jag har gjort så.

Jag lovar...

Puss och kram

Pappa

Funkar även på onsdagar



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar