Jag vill inte bolla med er!

Jag jobbar med utbildningar. Jag åker runt lite varstans och gör allt i min makt för att skapa ett engagemang, få min publik känna sig inspirerad och framförallt försöker jag få dem fyllda av energi, när de sitter i lokalen tillsammans med mig så att de har en skön känsla efter.

För någon dag sedan hade jag en utbildning för ett gäng chefer. Stämningen var på topp (de hade tydligen haft en "middag" kvällen innan), men de visste inte riktigt vad de skulle förvänta sig av mina tre timmar tillsammans med dem.

De fick börja med att skriva sina namn på en bordskylt. Min uppmaning till denna, smått simpla uppgift, löd:

- "Skriv gärna jättestort". Så jag ser.

Då! Helt plötsligt börjar nån fnittra, några säger något, som jag inte uppfattar, till varandra och strax därpå skrattar alla högt och fortsätter prata i munnen på varandra så det gör det svårt att höra vad de säger.

Okeeeeeeejj??

Jaja, de är väl trötta tänkte jag. Blev kanske lite väl sent för dem på "middagen"....

Dagen fortlöpte.

Teori varvades med praktik och diskussioner. Vi hade en paus, där det bjöds på smaskiga wienerbröd och allt kändes bra. Energin var hög liksom. Jag var på väg att lyckas.

Mycket av denna utbildning handlade om att ge deltagarna grundläggande verktyg som de sedan ska tillämpa i sina egna grupper när de kommer tillbaka till sin arbetsplats. Själva utförandet av arbetet ska alltså anpassas till respektive grupp efter att ha bollat med kollegorna och närmsta chef. Jag var väldigt tydlig på denna punkt. 

- Om ni känner er osäkra, MÅSTE ni bolla med närmsta chef. Det är viktigt. Så att ni är överens.

Flera gånger sa jag detta, kopplat till de olika verktygen. Alla verksamheter är ju olika och då känner jag att det är viktigt att kunna bolla med chefen för att det ska bli så bra som möjligt. Jag tror till och med att jag vid något tillfälle sa:

- Bolla med flera chefer om nödvändigt. För att få en second opinion. Om ni gör det enskilt eller i grupp, bestämmer ni själva.

När vi närmade oss slutet av dagen och jag ytterligare en gång tryckt på mitt budskap att konceptet anpassas lokalt, säger en person helt plötsligt:

- Du! Du måste gå en lektion i danska?

Jag tittade förvånat på honom och sa:

- Men jag sa ju tydligt, när vi började idag, att jag har svårt för språket. Det märkte ni ju när ni vred er av skratt när alla skulle skriva "Jette"-stort (vilket flera gjorde....). Till och med Dorthe skrev "Jette"... Och Jette skrev ut hela: "Jette Stort", fast hon egentligen heter något annat i efternamn....

- Ja men... Mummel mummel...

- Ursäkta vad sa du?

- Bolla(e) betyder [...]*

* [Ni får faktiskt googla själva vad bolla (bolle) betyder på danska. Och då är det inte "bulle" jag menar utan det andra... slangordet...En ledtråd är att om man gör detta, bollar alltså, oskyddat, så kan faktiskt jordens folkmängd öka efter si så där nio månader. Det är inte säkert att folkmängden ökar men den KAN....]

Ridå! 

I en blixtsnabb livsrevy blev jag högst medveten om alla jag uppmanat dem att bolla med. Kollegor, vänner, chefer, varandra....

Trevlig helg!

PS. Just det ja, jag glömde skriva att det var i Danmark jag hade utbildningen denna gång. Jag är inte så bra på danska (no shit Sherlok). Jag kanske ska gå en kurs? DS